tl;dr

För ett tag sedan läste jag en väldigt intressant bok av David Eberhard, “I trygghetsnarkomanernas land”. Den handlar om hur rädda vi svenskar är, och hur staten hela tiden ska pyssla om oss, stifta lagar och skydda oss. På grund av det har vi blivit sämre på att tackla vardagliga problem, eftersom vi helt enkelt inte är vana vid dem. David Eberhard är också självutnämd psykiatriker för det mycket sjuka landet Sverige. Han kommenterar svenskarnas oro för FRA i Expressen. Han skriver att:

Vi svenskar är livrädda för det mesta, men vi blir också kränkta för allt.

Men jag håller mer med Badlands Hyena, att vi svenskar istället är rädda för allt, och blir kränkta av det mesta. Eberhard är cynisk eftersom han tycker med viss bitterhet i tonen att vi svenskar har redan abdikerat som hela individer eftersom staten bestämmer allt över oss och agerar förälder. Han tycker vi får skylla oss sjäva eftersom vi accepterar att staten bestämmer att vi ska ha bilbälten, motorcykelhjälm, osv. “Då kan vi inte klaga på lite integritetskränkning”.

Men eftersom staten har så stor makt över oss, eftersom staten bestämmer allt vi gör, så betyder det inte att vi ska öka statens makt och våra liv och tumma på vår integritet. Jag vill att staten ska sluta bestämma över mitt liv, då är det inte så konstigt att jag inte heller vill att staten ska övervaka mig.

Trots att Eberhard verkar stödja FRA-lagen, eller åt minstonde acceptera den, så har han rätt i det han skriver:

Men oavsett hur liten risken är borde de rädda svenskarna hälsa FRA-lagen med öppna armar. Om det bara hade smällt en enda liten bomb på Sergels torg eller om någon försökt kidnappa kungen skulle ju alla jubla över lagen. En lag som påstås innebära att staten kan övervaka oss in i minsta detalj. Inte kan det väl dyka upp några terrorister då.

Det har vi märkt efter arbogafallet. Såfort något oväntat händer som vi är obekväma med, så skriker vissa människor för fulla halsar om lagändring. Tyvär så lyssnar lagstiftarna ofta på dessa gaphalsar. Det är tur att vi i sverige inte haft några terrordåd, för då skulle FRA-lagen slinka ner fortare än PKU-registret öppnades efter tsunamin. Vi bör dock tänka på att terrordåd utförs av fiender, fiender skaffar man sig, man får dem inte i present. Ett bra sätt att skaffa sig fiender är att kränka någon. En god idé vore att inte kränka världens mest lättkränkta folk, svenskarna.

David Eberhard behandlar svenska folket som en galen patient, med allt rätt. Svenska folket är den mest galna patient som Eberhard har, men allt som en patient spottar ur sig är inte dumheter. Vi är rädda för ändamålsglidning eftersom vi har sett det alldeles för många gånger. Vi är rädda att staten kränker oss, eftersom det har skett alldeles för många gånger. Vi är rädda med all rätt, och jag tror inte att svenskens sjukdomsdiagnos blir bättre av att utsättas för mer trauma, mer saker att vara rädd för. Att vara rädd för avlyssning är som att vara rädd för att gå ut.

Det vi behöver är mindre övervakning, mindre omplostring av staten i form av “goda” gärningar. Jag vill citera Leif GW Persson igen:

Bl a vet jag, tyvärr av egen erfarenhet, hur man kan påverkas av att leva och verka i en miljö där ”ett högre ändamål får helga medlen” och detta ganska oavsett hur dessa medel ser ut. Hur ens rättskänsla och demokratiska sinnelag kan ta skada utan att man riktigt fattar hur det gick till. Och utan att man ens behöver vara en dålig människa. Eller särskilt korkad. Även om det givetvis underlättar.

Det är synd att Eberhard är så dåligt insatt i FRA-debatten. Skulle han läsa på skulle han förstå att vi kritiker talar om konsekvenser. Han pratar om syftet, att FRA ska övervaka de andra, inte oss. Det är pappa/mamma/storebror staten som skall ha smäll på fingrarna, inte patienten Sverige.

tl;dr: Staten har länge velat styra våra liv för vårt eget bästa, men på vägen har de glömt att ändamålen inte alltid helgar medlen. Det måste upphöra. Svenskarna måste läsa sig klara sig själv mer. Om vi får lära oss att FRA alltid ser efter oss och stoppar dumma personer så kommer vi även att lära oss att vi kan mucka gräl med vem som helst. Precis som vi svenskar lärt oss att bilar alltid stannar vid övergångsställen.